Frågan Charlie och Benton lyfter är en av knäckfrågorna för Rättvisemärkts utveckling. Det är definitivt en debatt att ta på allvar. Därför har jag lyft frågan inom Rättvisemärkts internationella samarbetsorganisation, Fairtrade Labelling Organisation International (FLO), vilket också är förklaringen till att den här kommenteren har dröjt.

En av den internationella Fairtrade-certifieringens starkaste sidor är att man ständigt reviderar och utvecklar kriterierna. Detta görs i en demokratisk process där både producenter, exportörer/importörer och konsumenter ska ha möjlighet att framföra sina synpunkter. Syftet är alltid att i än högre utsträckning kunna förbättra arbets- och levnadsvillkoren för odlare och anställda i utvecklingsländer, både för de som redan tillhör eller är anställda i en Fairtrade-certifierade producentorganisation och för de som inte är det. Vi välkomnar därför denna typ av förslag och diskussioner kring kriteriernas utformning och tillämpning. Rättvisemärkt och Fairtrade internationellt är öppna med att det finns innehåll som kan utvecklas och förbättras.

Frågan om lönenivåer för anställd arbetskraft är ett av de områden där det finns ett behov av att diskutera och utveckla de internationella Fairtrade-kriterierna och dess tillämpning. I dag säger kriterierna för anställd arbetskraft att de anställda måste ha lägst lagstadgad minimilön (något som allt för ofta inte är fallet för anställda i utvecklingsländer). Dessutom finns ett utvecklingskriterium som slår fast att lönenivån hos Fairtrade-certifierade producentorganisationer med anställd arbetskraft successivt ska öka mot en levnadslön (kriterium 1.5.2.5). Flera studier visar dock på att detta kriterium inte har önskvärd effekt. Detta bör diskuteras utifrån ett helhetsperspektiv på kriterierna för anställd arbetskraft.

Fairtrade startade som en certifiering för att förbättra villkoren för odlare som organiserade sig i kooperativ och liknande organisationsformer. Fortfarande är den övervägande andelen av de Fairtrade-certifierade producentorganisationerna just enskilda odlare, sysselsatta inom småskaligt jordbruk och medlemmar i större organisationer. Det finns därför en stor medvetenhet om att kunskapen om och metoderna för att arbeta med att förbättra arbets- och levnadsvillkoren för anställd arbetskraft behöver förbättras allt eftersom erfarenheter av kriteriernas och kontrollernas effekter görs.

Ett led i att stärka FLO:s arbete med anställd arbetskraft är att man sedan oktober 2009 har en heltidsanställd med ansvar för anställd arbetskraft och kontakten med internationella fackliga och arbetsrättsliga organisationer. I och med att denna tjänst har inrättats kommer dels en översikt över de nuvarande kriteriernas tillämpning att göras och dels ett arbete påbörjas för att revidera kriterierna för anställd arbetskraft. Tidplanen och omfattningen för detta arbete ännu inte helt klart. Den 9 november genomfördes, på Rättvisemärkt och Fairtrade-märket Danmarks initiativ, en konferens med fackliga organisationer där dessa frågor diskuterades med FLO:s nya ansvarige för området. Utifrån diskussionerna som fördes där uppfattar jag det dock som troligt att de frågor som Benton och Charlie tar upp kommer att lyftas. 

Mot denna bakgrund är det dock för tidigt att säga ja eller nej till Benton och Charlies förslag om en generell lönenivå på 1,25 % av nationell minimilön. Som Benton och Charlie mycket riktigt påpekar är detta en lön som på många håll i världen fortfarande skulle vara långt ifrån en levnadslön. Flera studier, bla Mats Wingborgs Swedwatch-rapport om strategier för bättre arbetsvillkor ,  visar att det mest effektiva sättet att åstadkomma bättre lönenivåer är kollektivavtal och starka fackliga organisationer. Det är därför minst lika viktigt att kriterierna och kontrollerna utvecklas så att det skapas än bättre förutsättningar för detta.

När det gäller Fairtrade-premiens funktion och användning för Fairtrade-certifierade producentorganisationer med anställd arbetskraft är även det en fråga som är uppe för diskussion. Det är dock viktigt att premien inte får bli en ursäkt för arbetsgivaren att inte ta sitt ansvar för de anställdas löneutveckling. För att stärka de anställdas ställning finns det också en poäng i att de har tillgång till gemensamma ekonomiska resurser. Premien kan tillgodose kollektiva behov som inte kan möjliggöras genom enskildas löneökningar, på samma sätt som en svensk facklig organisation erbjuder till exempel utbildningar, försäkringar och andra kollektiva förmåner. Instruktionerna som gäller för premien idag återfinns i ett dokument som finns att läsa på FLO:s hemsida.

Internationellt jobbar nu FLO med en ambitiös strategi för att fortsätta växa och kunna inkludera fler producenter i utvecklingsländer och ytterligare öka de fördelar Fairtrade innebär för de certifierade producenterna. I detta arbete är det viktigt att alla synpunkter på kriteriernas utformning och tillämpning tas tillvara för att skapa en stark och samtidigt transparent och lättförståelig certifiering som gör verklig skillnad för odlare och anställda i utvecklingsländer. Era synpunkter har förts vidare inom FLO och jag ser fram emot en fortsatt diskussion.