"Vi behöver mycket mer Fair Trade!" Orden uttalas av kaffebonden Juan, en av de tålmodiga som odlar ekologiskt Fair Trade-kaffe på en bergsluttning mitt i ingenstans i provinsen Guanacaste i Costa Rica.

"Efterfrågan är fortfarande alldeles för liten." Därför säljer han och kooperativet han är med i hellre direkt till turisterna.

Vi åker med chauffören Olman i hans pick-up längs smala grusvägar upp och nedför bergssidorna från den lilla turistorten Santa Elena på det gröna berget Monte Verde. Ibland går det utmed stup där det saknas vägräcken, ibland är det stora hål i vägen som vi måste kryssa förbi. Det går inte fort, men det gör inte så mycket för landskapet är betagande vackert och guiden Olman är trevlig.

Kraftiga regn och jordskred skapar på vanligt u-landsvis stora problem för väghållningen i dessa trakter. Och som om inte det vore nog, jordbävningar inte ovanliga i Costa Rica. Det finns dessutom över 100 vulkaner, många av dem aktiva!

Efter ett par timmar slingrar sig vägen ner i serpentiner i en lång sluttning. Där, mitt i ingenstans, stannar vi. Det finns ingen avtagsväg eller skylt som skvallrar om att någon bor här.

- Här är det, säger Olman, kliver ur bilen och försvinner rakt in den ymniga grönskan.

Vi följer lite klentroget efter och blir förvånade, för här ligger verkligen ett litet hus. Efter en stund uppenbarar sig Juan, svettig och iförd gummistövlar och kortbyxor. Han kommer direkt från arbetet med sitt lilla kaffeplantage och lägger ifrån sig trimmern. Han borstar bort lite skräp som fastnat på ena benet.

På ett hektar odlar Juan så kallat skuggkaffe. Skuggodlat eller ”shade-grown” för att han ska slippa använda bekämpningsmedel. Det är både de branta omgivande bergen och hans citrusträd (med söta citroner!), apelsinträd, bananpalmer och guava som växer mellan kaffebuskarna som skänker skugga.

Runt om Costa Rica finns det annars gott om konventionella kaffeodlingar som breder ut sig över sluttningarna och där man måste bespruta.

- Det är inte utan problem att odla giftfritt, berättar Juan och visar en buske med små fläckar på bladen. Det är rost, som gör att bladen vissnar och trillar av och busken får inga bär.

Juan är i 50-årsåldern och får arbeta hårt eftersom han är ensam på sin lilla odling. Frun arbetar i en skola i närheten och en dotter med ett barnbarn bor också hemma i det enkla huset i skogen.

I ett liknande hus intill bor en son med sin familj. När det är dags för skörd hjälper alla till annars är det bara Juan.

- Jag får fem dollar för en cacuela, en korg man bär på magen när de mogna kaffebären skördas. Korgen väger 12 kilo. Det är om jag säljer till Fair Trade i USA, säger Juan. Tvingas jag sälja på den vanliga marknaden blir det bara 3,50.

Det är inte mycket mer än vad en enda kopp kaffe kostar på ett kafé i New York! Ett litet räkneexempel visar att en cacuela räcker till 2,5 kg kaffe vilket är detsamma som ca 180 koppar. Det är alltså inte Juan eller andra kaffebönder som tar förtjänsten.

- Fair Trade är bra, men efterfrågan är alldeles för liten!

Därför söker Juan och det kooperativ han är med i att sälja direkt till turister lika gärna. Kooperativet Santa Elena är ett av de mindre i Costa Rica med sina 62 medlemmar, varav 27 odlar kaffe. De andra odlar ananas, bananer och citrusfrukter. Kooperativet har en liten affär i utkanten av backpackarnas paradis Santa Elena. Den ligger granne med ett hantverkskooperativ där indiankvinnor säljer hantverk.

Butiken är utgångspunkt för så kallade ”coffee tours” som erbjuds de många turisterna. Rundturen börjar och slutar i affären där medlemmarna förstås hoppas att besökarna från USA och Europa ska köpa så mycket kaffe som möjligt. Bergskaffe förpackat i små fina säckar blir lite exotiska presentartiklar.

Kooperativet Santa Elena är i sin tur medlemmar i ett större kooperativ med namnet Coocafé. Detta består av nio medlemskooperativ och har ungefär 5000 medlemmar. Coocafé bidrar med hjälp till export och service liksom marknadsföring och satsar också mycket på ekoturism. Vid Arenalsjön, längs den enda vägen till den berömda vulkanen med samma namn, har man byggt Plaza del Café, en restaurang där man säljer medlemmarnas kaffe. Här har man även byggt ett kaffeplantage för demonstration och ett kaffemuseum där man kan följa processen från röda bär, via torkade bönor till färdigt väldoftande kaffe. Tanken är att man vill möta konsumenterna direkt, slippa mellanhänder och få behålla en större del av förtjänsten.

Costa Rica är internationellt sett en liten kaffeproducent. De dominerande länderna är Brasilien, Vietnam och Colombia. Det är också tveksamt om det finns någon framtid i kaffeodlingen i det lilla landet med den fantastiska naturen. Medelåldern bland odlarna är 53 år så Juan är ganska typisk. Ungdomarna vill inte ta över. Arbetet är alltför hårt med långa arbetsdagar som börjar vid 4-tiden på morgonen och pågår till solen går ner 14 timmar senare. Det rör sig inte bara om att skörda bären utan buskarna ska planteras, skötas och gallras. Dessutom är förtjänsten ojämn och osäker.

Ytterligare ett problem är att kaffepriserna på den nordamerikanska marknaden sjunker och de senaste åren har det myckna regnandet gett problem med svamp. Flera odlare i kooperativet Santa Elena satsar istället på andra grödor.

Kommer Costa Rica att överleva som kaffeodlande land? Ja, kanske om marknaden för Fair Trade växer i Nordamerika och turismen till landet fortsätter att växa. Om inte så kommer kanske den mer än 150-åriga historien av kaffeproduktion i det lilla bergslandet snart att vara över.

Text & foto: Anders Hjorth

Bildtext: Juans driver ensam sin lilla kaffeodling i regnskogen. Det är ett hårt arbete att fylla korgen, cacuelan, på magen med 12 kilo kaffebär.