REPORTAGE & FOTON:
Sommaren 2008 begav vi oss till Sri Lanka för att undersöka arbetsförhållandena och utvecklingen kring produktionen av rättvist handlade varor. En intressant del av vår studie blev att jämföra levnadsförhållandena hos dem som arbetade inom konventionell produktion kontra inom rättvis handelsrörelsen. Vi fokuserade främst på textilindustrin och hur facklig verksamhet påverkar människors arbetsförhållanden.
– Textilarbetarna och fackföreningarna måste förena sig världen över om vi ska kunna förbättra arbetsvillkoren inom industrin, förklarar Anton Marcus, generalsekreterare för Sri Lankas största oberoende fackförening FTZ & GSEU. Om inget samarbete sker flyttar produktionen vidare till nästa låglöneland.
Anton Marcus har fört en kamp för arbetarna på Sri Lanka i hela sitt liv och utstrålar fortfarande beslutsamhet som inger hopp om förändring. Levnadsstandarden för människorna på Sri Lanka skiljer sig påtagligt beroende på vilken arbetsgivare man har. De som har det sämst arbetar ofta i fabrikerna i frizonsområdena och är inte fackligt anslutna.
Ett kliv mot bättre arbetsförhållanden har de anställda på svenskägda Trelleborg där man med fackets hjälp lyckats få fram ett kollektivavtal med humanare villkor och löner. Sedan finns där svenska Dem Collective som bedriver sin produktion i landet och har en genomgående etisk grundtanke som gynnar både de anställda och miljön.
Textilindustrin är en av Sri Lankas största exportindustrier, men även den sektor där arbetsförhållandena är som sämst. Regeringen har upprättat flera frizonsområden där de lockat utländska investerare med förmåner som skattelättnader, fri elektricitet och gratis mark att bygga fabriker på. Det finns även flera textilfabriker utanför dessa mer kontrollerade områden. Kända västerländska märken produceras i alla hörn.
Inflationen i landet är bland de högsta i världen vilket har resulterat i att landets lagstadgade minimilön är ungefär hälften utav vad man kan kalla ”levnadslön”. Det är dock få arbetsgivare som betalar ut mer än en minimilön vilket resulterar i övertidsarbete och dålig hälsa.
– Lönen är dock inte det enda problemet” berättar Presanda som är medlem i Anton Marcus fackförbund och har arbetat i klädfabriken ”Star Garnment” i 12 år. Det förekommer mycket diskriminering på arbetsplatsen. Vissa blir beviljade semester, andra inte. De har också dragit in busstransporten som gick till och från arbetsplatsen och bostäderna. Ofta måste vi spendera hälften av dagslönen på transport, medan fabrikens högre uppsatt anställda får pengar till bensin. De pengarna skulle räcka till en buss för alla oss andra anställda.
De andra på fackmötet stämmer in och listan på orättvisor tycks vara lång. Den låga lönen transfererar också i ett dåligt boende. Senal, Meneka och Kumar är en familj som bor i ett 12 kvadratmeter stort rum. Livet tar sin plats på arbetet i fabriken i frizonen och i huset tillsammans med de andra 45 personerna som bor i likadana rum.
Tillsammans med arbetarna för facket en svår kamp då de ofta är motarbetade och det förekommer ofta hot och mutor för att få arbetarna att lämna facket. Det krävs mod att fortsätta vara fackligt aktiv och idag är merparten utav Sri Lankas textilarbetarna inte anslutna.
Förbättringar hos svenska Trelleborg
Hos svenska Trelleborg och Dem Collective är de anställdas levnadsstandard högre. I däcktillverkaren Trelleborgs två fabriker på Sri Lanka är de flesta anställda medlemmar i FTZ & GSEU:s fackförening. Anton Marcus har efter många års arbete tillsammans med de fackligt aktiva lyckats få till stånd ett kollektivavtal åt de anställda, något som aldrig tidigare skett inom landets frizoner.Madu, som arbetat i en av fabrikerna sedan flera år tillbaka tycker att det har blivit bättre, men att det självklart finns mer att förbättra.
– En nyanställd tjänar något över landets minimilön och därefter sker en löneökning för varje år som man är kvar i företaget. Vi har också förmåner som lunch och transport till och från jobbet. Men arbetet är stressigt och det är olidligt varmt på fabriksgolvet. Man får många brännmärken och fabriken är igång 24 timmar om dygnet. Någon tid för en kortare rast finns inte, beskriver Madu bekymrat.
Eftersom Madu har arbetat på Trelleborg i flera år är han en utav de få på Sri Lanka som tjänar en lön som det går att leva på utan övertidsarbete.
– Jag och min bror försörjer våra föräldrar, min fru och vår son. Vi bor alla tillsammans i huset jag växte upp i, men drömmen är självklart att bygga något eget åt mig och min familj i framtiden, säger han.
Madu verkar ändå belåten över sitt arbete i fabriken, men stoltast är han över sitt engagemang i fackföreningen. Vetskapen om att förändring har skett och är möjligt ger fortsatt kämparanda.
Schysta kläder från Dem Collective
Dem Collective som tillverkar ekologiska och rättvist handlade kläder har bevisat att det går att kombinera schysta arbetsförhållanden med vinstintresse. Grundlönen för en nyanställd är rimlig och om levnadskostnaden i landet ökar, anpassar de lönen därefter.
- Mitt liv har förändrats mycket sedan jag började arbeta på Dem Collective, förklarar Wasanthi som har arbetat där sen starten år 2004. Jag har utvecklats som sömmerska, lärt mig engelska och blivit beviljad ett lån så att jag och min man kunde gifta oss och bygga ett litet hus, säger hon med ett stort leende, samtidigt som hon stolt visar upp sina bröllopsbilder.
Dem Collective är än så länge ett förhållandevis litet företag, men Anton Marcus har besökt fabriken och ägarna flera gånger. Han använder sig gärna utav dem som ett gott exempel när han förhandlar med de stora fabriksägarna om medlemmarnas arbetsförhållanden.
I det stora hela kan man säga att Anton Marcus och Dem Collective inte bara för en kamp för arbetarna på Sri Lanka, utan för hela världens utnyttjade arbetare. De har bevisat att förändring och etiskt företagande i utvecklingsländer är möjligt.
Text & Foto: Maja Jörgensen, Röda korsets folkhögskola 2009-04-01
Läs mer